Grepp om begreppen – vad innebär egentligen landsbygder?

Uppdaterad 21-5-2026Publicerad 21-5-2026

När ni ska arbeta med att integrera landsbygdsperspektiven har ni nytta av en gemensam förståelse av grundläggande begrepp. Här går vi igenom fem av dem:

En av de första frågorna den som avser att stärka landsbygdsperspektiven bör ställa sig är vad som menas med landsbygder? Svaret på den frågan hänger nära ihop med den tänkta tillämpningen. En så kallad kommunindelning kan till exempel vara lämplig för att på nationell nivå synliggöra likheter och skillnader mellan olika typer av kommuner – medan en sådan indelning blir för grov på regional eller kommunal nivå.

Tre bra definitioner av landsbygder

Tillväxtverket och regeringen använder en kommungruppsindelning som bygger på befolkningsstorlek och avstånd. Enligt denna indelning består Sverige av sex kategorier av kommuner varav tre benämns som landsbygdskommuner. En fördel med denna indelning är att den synliggör att det finns olika typer av landsbygder – som ofta uppvisar skilda utvecklingsmönster. Den utgår från ett så kallat rutnätssystem vilket är anpassat för internationella jämförelser.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) har också en så kallad kommungruppsindelning där Sverige delas in i nio grupper av kommuner som i sin tur bildar tre huvudgrupper. Indelningen bygger på kriterier som tätortsstorlek, närhet till större tätort och pendlings-mönster. Landsbygdskommuner med stort beroende av besöksnäring bildar en egen grupp. En fördel är att databasen Kolada erbjuder en stor mängd statistik utifrån denna indelning.

Statistiska Centralbyrån (SCB) har en indelning som kallas DeSo – där Sverige delas in i nästan 6 000 områden vilket gör den användbar också på kommunal och regional nivå. Indelningen utgår från tätorter och valdistrikt, men tar även hänsyn till förutsättningar i geografi och infrastruktur som vattendrag och järnvägar. Områdena klassificeras utifrån om de till största delen ligger i kommunens centralort, i annan tätort eller utanför en större befolkningskoncentration.

Och en mindre bra

I vissa sammanhang uppfattas landsbygder som en motsats till tätorter. SCB definierar tätorter som sammanhängande bebyggelse med minst 200 invånare. Övriga Sverige benämns som ”utanför tätort” vilket i praktiken ofta tolkas som landsbygder. I detta perspektiv utgör landsbygder något som befinner sig mellan tätorterna, vilket kan ses som problematiskt då det kan leda till att behov och möjligheter synliggörs på olika sätt i landsbygder och tätorter. Tätort är ett grovt mått som omfattar en dryg procent av Sveriges yta och 87 procent av befolkningen.

I praktiken förekommer ett stort antal definitioner av landsbygdsbegreppet – och i många fall är det outtalat vad som avses med landsbygder. Vidgar vi perspektivet också till internationella definitioner varierar andelen människor som bor i landsbygder från 13 till 76 procent – bara beroende på hur vi räknar. Det finns också näraliggande begrepp som i viss mån ersätter behovet av att definiera just landsbygder. Ett sådant exempel är till-gänglighet, som ofta används för att mäta hur människor och företag kan ta del av olika typer av samhällsservice.
I allt verksamhet bör vi vara vaksamma på att indelningen i landsbygder och tätorter inte blir begränsande. Det finns en fysisk åtskillnad mellan tätorter och landsbygder, men det pågår också ett kontinuerligt växelspel mellan dessa områden.
Att vara medveten om det är av stor vikt – det handlar om att förstå och dra nytta av hur verksamhet och insatser i en viss del av geografin också kan ge effekter i en annan. I praktiken betyder det att en investering i till exempel landsbygder kan ge positiva effekter i närliggande tätorter, eller vice versa.

_{Källa: Tillväxtverket}